"DEN SPANSKA GITARREN" har han kallats, AIK Fotbolls nye huvudtränare. Vi räknar strängarna på hans lyra!

SPONSOR: DICK TURPIN PUB

Den spanska gitarren som ska få AIK att sjunga igen

José Riveiro presenterades för AIK-publiken i fredags. En spanjor i 50-års åldern med meritlista från tre kontinenter och ett rykte som cupspecialist och ungdomsutvecklare. Den spanska gitarren var ett smeknamn han enligt uppgift fick av fansen, under sitt uppdrag i Sydafrika. Men vem är han egentligen och varför just han?

Igår spelade AIK 3-3 mot Degerfors på Strawberry Arena. Utan Riveiro på bänken. Han sitter fortfarande hemma i Spanien och packar väskan inför det träningsläger i Benidorm som startar den 26 januari. Då kliver han in för första gången som AIK:s huvudtränare, med ett fyrårigt kontrakt i fickan och ett uppdrag som känns lika tydligt som det är utmanande: få tillbaka Gnaget till toppen.

AIK:s nye rekryteringschef Miika Takkula, som själv har Finland-bakgrund och tidigare jobbat i HJK, känner Riveiro sedan tidigare. Det är ingen slump. När Takkula beskriver varför just Riveiro, pratar han om "modern fotboll", "spelarutveckling" och att personligheten passar klubbkulturen. Men vad betyder det egentligen?

Från Vigo till världen, via en 73 timmars bussresa

Riveiro är född 1977 i Vigo på Spaniens västkust. Han spelade själv fotboll på tredje nivån i Gran Peña, men det var aldrig där hans framtid låg. Vid 17 tränade han redan 10-åringar, vid 19 hade han sin UEFA B-licens. Det här är ingen kille som råkat snubbla in i tränaryrket, han levde och andades det redan som tonåring.

Efter att ha jobbat i olika lägre divisioner i Spanien fick han tre år i sin barndomsklubbs akademi, RC Celta de Vigo. Där tränade han ungdomar mellan 11 och 18 år. Det var där grunden lades för det som skulle bli hans signum: att våga släppa in unga spelare i truppen och ge dem förtroende när det verkligen gäller.

2014 tog han steget utomlands. Till Finland. Och eftersom han är flygrädd åkte han buss, 73 timmar från Spanien till Helsingfors. Först som assisterande i FC Honka, sedan PK-35 Vantaa, och slutligen i HJK där han var med och vann två ligatitlar som assisterande tränare under åren 2016-2018.

Genombrottet: Inter Turku blir titelutmanare

2018 blev Riveiro huvudtränare för FC Inter Turku, första gången han fick ta fullt ansvar för ett seniorlag. Och det blev succé direkt. Under sin debutsäsong 2019 förde han klubben till andraplats i Veikkausliiga. För ett lag som tidigare nöjt sig med mittenfacket var det en sensation. Under sina tre år där (2019-2021) förvandlade han Inter Turku från medelmåtta till titelutmanare med europeisk fotboll.

Hans taktiska setup? 4-2-3-1, kompakt och med betoning på positionsspel. En finsk kollega sa senare att Riveiro var "all about football" och att han "gjorde Inter Turku till en seriös titelumanare". Efter tre år kände han att det var dags att gå vidare. Hans egen filosofi: "Som tränare ska man inte stanna mer än tre år på samma ställe. Det är inte bra att känna sig för bekväm."

Orlando Pirates: Fem titlar och en legend föds

2022 landade Riveiro i Sydafrika, i Orlando Pirates, en av kontinentens största klubbar. Många sydafrikaner hade aldrig hört talas om honom. Men redan första säsongen vann han två titlar: MTN 8 Cup och Nedbank Cup. Och året därpå? Samma sak. Och året därpå? Samma igen.

Tre raka MTN 8-titlar, första tränaren någonsin som gjort det. Totalt fem cuptitlar på tre år. Pirates kallade honom "The Spanish Guitar". Supportrarna älskade honom. Inte bara för trofér, utan för hur han vann dem.

Riveiro gav unga spelare chansen. Relebohile Mofokeng, 19 år gammal när han fick chansen, blev under Riveiros ledning inte bara Pirates-stjärna utan även landslagsman i Bafana Bafana. Mohau Nkota, Mbekezeli Mbokazi, Thabiso Sesane, alla blommade ut under spanjoren. En spelare beskrev Riveiros stil: "Han kommunicerar en-mot-en, han vill att du ska förstå vad han vill ha, men också att du uttrycker dig på planen och spelar ditt spel."

Det sydafrikanska fotbollslandskapet förändrades faktiskt lite genom Riveiro. Före honom var 24-åringar "lovande talanger". Efter honom blev 19-åringar ordinarie i startelvan om de var bra nog. Hans övertygelse om att ålder spelar mindre roll än talang och mental mognad skakade om synen på spelarutveckling i PSL.

Statistiken: En cupmästare med vinnarvana

Över hela karriären har Riveiro coachat 240 matcher. 139 vinster, 39 oavgjorda, 62 förluster. Det ger en vinstprocent på 58% och ett snitt på 1,90 poäng per match.

Hans bästa period? Orlando Pirates: 2,05 poäng per match över 131 matcher. Inter Turku: 1,77 poäng per match. Men vad säger siffrorna egentligen? Jo, att han är riktigt, riktigt bra på att vinna när det gäller. Cupfotboll. Knockout-matcher. Finalspel. Där är Riveiro i sitt esse.

Fadäsen i Egypten, ett kort kaotiskt kapitel

I maj 2025 fick Riveiro drömjobbet: Al Ahly, Afrikas största klubb, ville ha honom inför FIFA Club World Cup. Ett tvåårigt kontrakt. Men efter bara 94 dagar och sju matcher (varav en enda vinst) fick han sparken.

Vad hände? Riveiro själv säger det rakt ut: "Det är en svår plats, låt oss lämna det där. Det handlade inte bara om resultat. Vi ville göra mycket mer när vi kom, men du behöver rätt stöd för att göra det och det fick vi inte."

Han hade bara 10-11 träningspass innan Club World Cup, många nya spelare, och försökte implementera ett mer positionsbaserat, dominant spelsätt på Al Ahly, ett lag som tidigare vunnit genom att kontra. Pressen från media och fans blev för stor, och klubben tappade tålamodet efter fyra ligamatcher.

Det är lätt att se det som ett misslyckande. Men det kan också vara en läxa: inte alla klubbar är redo för den typ av långsiktig förändring Riveiro vill åstadkomma. Egypten gav honom inte tiden. Frågan är om AIK gör det.

Vad får AIK?

José Riveiro är ingen som ropar högst i ett rum. Han är känd för att vara lugn, metodisk, nästan introvert. Men på planen är hans lag allt annat. De är aggressiva, dominanta i sitt positionsspel, och spelar med en tydlig identitet.

Hans spelfilosofi bygger på:

4-2-3-1-formationen som hans standarduppsättning

Positionsspel och bollinnehav, inte bara för sakens skull, utan för att kontrollera matcher

Högt press och aggressivt försvarsspel

Förtroende för unga spelare, när de är redo, får de chansen

Pragmatism i cupspel, han anpassar taktiken efter motståndaren

Fokus på spelares individuella utveckling, inte bara lagets resultat

AIK-spelarna sa före Riveiros anställning att de ville ha en tränare som "vill representera AIK:s identitet – ett aggressivt lag både i försvar och anfall". Någon man kan prata med, en bra taktiker. Det låter rätt mycket som Riveiro.

Miika Takkulas val, är det smart eller riskabelt?

Takkula, som själv jobbade i HJK när Riveiro var där som assisterande tränare, har gjort sin läxa. Han har sett Riveiro på nära håll i Finland, följt hans framgångar i Sydafrika, och också sett fadäsen i Egypten. Ändå valde han honom.

Det kan ses som modigt eller som ett kalkylerande drag. Riveiro har bevisat att han kan vinna titlar, utveckla unga spelare och skapa en lagsidentitet. Men han har också visat att när omständigheterna inte är rätt, när tålamodet och stödet saknas, kan det gå snett.

AIK får en tränare med dokumenterad framgång i cuper och ett starkt track record i spelarutveckling. Men klubben får också en tränare som inte har vunnit en ligaserie (alltid slutat tvåa i Pirates), som floppade totalt i sin senaste anställning, och som kommer behöva tid för att implementera sin filosofi.

Kontraktet till 2028 är ett statement: vi ger dig tiden. Frågan är om AIK-publiken, som varit utan ligatitel sedan 2018, verkligen har det tålamod som krävs.

Vad kan gå fel?

Det finns risker. Riveiro har aldrig jobbat i Sverige, en liga med helt andra förutsättningar än Finland, Sydafrika eller Egypten. Allsvenskans korta säsong, konstgräsplanerna, de kompakta matchschemana – allt är nytt.

Hans spelstil kräver också rätt typ av spelare. Tekniska mittfältare som är bekväma i tight utrymmen, vingar som kan jobba både offensivt och defensivt, forwards som kan droppa och länka spel. Har AIK det?

Och sen finns det där med tålamodet. Riveiro behöver tid att bygga. Om AIK inte vinner tidigt, om resultaten uteblir första halvåret, kommer pressen att bli enorm. Egypten visade vad som händer när tålamodet tar slut för tidigt.

Vad kan gå rätt?

Men det finns också mycket som talar för att det här kan bli riktigt, riktigt bra.

AIK har en ungdomsakademi som är bland Sveriges bästa. Riveiro kommer att ge dessa spelare chansen och om historien är något att gå på, kommer flera av dem att svara upp. Tänk om AIK får sin egen Relebohile Mofokeng, en 18-19-åring som bara exploderar under Riveiros ledning?

AIK har också spelat defensivt, fult och resultatinriktat de senaste åren. Riveiro kommer att vilja förändra det. Hans lag spelar med bollen, de vågar, de är offensiva. Gnaget-publiken har längtat efter att se sitt lag dominera matcher igen, inte bara överleva dem.

Och slutligen: Riveiro är en cupspecialist. Svenska Cupen, som AIK inte vunnit sedan 2009, blir plötsligt jävligt intressant. Om han kan göra med AIK vad han gjorde med Pirates i Nedbank Cup...

Avslutande tankar

José Riveiro är inte det säkra kortet. Men det är kanske inte det säkra kortet AIK behöver.

Han är en tränare med bevisad förmåga att vinna titlar när det verkligen gäller, att utveckla unga spelare till landslagsnivå, och att skapa en spelidentitet som supportrar älskar. Men han är också en tränare som kräver tid, tålamod och rätt förutsättningar.

Om AIK ger honom det, kan det här bli början på något riktigt stort. Om klubben inte gör det, om tålamodet tar slut efter några dåliga matcher, riskerar vi att upprepa Al Ahlys misstag.

Men just nu, när Riveiro packar väskan i Vigo inför avfärd till Benidorm, finns det anledning att vara optimistisk. För första gången på länge känns det som att AIK har en plan. En riktning. En identitet att sträva mot.

Den spanska gitarren är på väg till Solna. Låt oss hoppas att den får tid att spela färdigt sin melodi...............