Aftonbladets intervju med Tom Strand ger en ovanligt tydlig inblick i hur AIK finansierade värvningar under 2000-talet. Agent 03 hjälpte klubben med ett femtontal spelarövergångar mellan 2003 och 2009. Slutnotan för gruppen blev en förlust på 20 miljoner kronor.
Det är mycket pengar. Ändå är den mest intressanta delen inte själva förlusten, utan vad den säger om hur spelarvärde räknas. Agent 03 kunde få betalt när en spelare såldes vidare. Om spelaren i stället blev kvar i AIK försvann möjligheten till ekonomisk återbetalning – även om klubben kunde få nytta av spelaren under lång tid.
Hjärtat styrde mer än kalkylen
Tom Strand, tidigare livsmedelshandlare och en av personerna bakom Agent 03, säger till Aftonbladet och podden Silly Season Inifrån att gruppen investerade mer med hjärtat än med utsikten att göra stora vinster. Det är en viktig distinktion.Personerna bakom bolaget var enligt Strand framgångsrika affärsdrivare inom sina ordinarie verksamheter. AIK-engagemanget följde däremot inte samma hårda logik. Ambitionen var att hjälpa klubben att genomföra värvningar som annars var svårare att finansiera.
Det romantiserar inte förlusten. Tjugo miljoner är fortfarande tjugo miljoner. Men Strands beskrivning gör det tydligt att Agent 03 inte ska förstås som ett vanligt investeringsprojekt där maximal avkastning var det enda målet. AIK var själva skälet till att pengarna sattes in.
Det är också där Aftonbladets intervju blir stark. Strand försöker inte måla om utfallet till en ekonomisk framgång. Han konstaterar att pengarna förlorades, samtidigt som han förklarar varför gruppen ändå gick in. Den uppriktigheten säger mer än ett försök att i efterhand hitta en snyggare balansräkning.
Boateng gav utdelning – Johansson visar modellens svaghet
Vid affärerna bestämdes hur stor andel Agent 03 skulle äga. Enligt Aftonbladet handlade det ofta om 50 procent. Derek Boateng blev exemplet på att upplägget kunde ge avkastning. Strand beskriver den affären som bra efter att spelaren senare såldes för ett betydande belopp.Nils-Eric ”Nisse” Johansson illustrerar motsatsen. Agent 03 gick in med två miljoner kronor när AIK värvade honom 2007. Eftersom Johansson aldrig såldes vidare fick investerarna inte tillbaka de pengarna.
Rent finansiellt är det enkelt: två miljoner in och ingen försäljningsintäkt tillbaka. Men för AIK blir bedömningen mer komplicerad. En utebliven vidareförsäljning betyder inte automatiskt att själva värvningen var misslyckad. Den betyder bara att värdet inte kunde realiseras på det sätt som Agent 03:s upplägg krävde.
Här finns artikelns viktigaste lärdom. En spelare kan vara dålig för en extern investerares kalkyl men samtidigt användbar för klubben. Om måttet enbart är framtida försäljningspengar gynnas spelare som snabbt ökar i marknadsvärde och lämnar. Den som stannar genererar däremot ingen sådan återbetalning, oavsett vilken sportslig nytta klubben får under tiden.
Det är därför jämförelsen mellan Boateng och Johansson säger mer än bara vem som gav pengar tillbaka. Den visar två helt olika utfall inom samma finansieringsmodell: den lönsamma vidareförsäljningen och den uteblivna exit som gör investeringen till en ren kostnad för finansiärerna.
AIK fick möjligheter – Agent 03 tog risken
Ett femtontal värvningar under perioden 2003–2009 innebär att Agent 03 inte var inblandat i någon enstaka chansning. Bolaget blev en återkommande del av finansieringen. Samtidigt visar totalförlusten att ett par lyckade affärer inte räckte för att bära hela portföljen.För en AIK-supporter går det att känna både tacksamhet och obehag inför historien. Tacksamhet över att människor var beredda att riskera egna pengar för att hjälpa klubben. Obehag över att möjligheten att förstärka laget byggde på att externa finansiärer tog stora risker och behövde framtida spelarförsäljningar för att få tillbaka kapitalet.
Strands ord om att investera med hjärtat sammanfattar därför både styrkan och svagheten. Hjärtat gjorde värvningarna möjliga. Men hjärtat skyddade inte kapitalet när försäljningarna uteblev.
Aftonbladets genomgång lämnar också en relevant påminnelse inför varje diskussion om värvningar: övergångssumma och vidareförsäljning är bara delar av bedömningen. För AIK måste den sportsliga nyttan vara central. För en investerare kan samma spelare samtidigt bli en ekonomisk förlust. De två slutsatserna kan vara sanna på samma gång.
Bild: Joakim Hall.
