5–5 räckte inte – AIK:s försvarsras gjorde upphämtningen värdelös

Elva mål efter paus. En upphämtning från 1–5 till 5–5. Sedan ett avgörande på matchens sista spark.

AIK:s 5–6-förlust mot Brommapojkarna var dramatisk, men dramatiken får inte skymma det centrala: AIK:s försvarsspel var under en period fullständigt undermåligt. Laget visade moral när allt såg förlorat ut, men blev ändå utan poäng och har nu spelat fem raka allsvenska matcher utan seger.

Matchen på Strawberry Arena dokumenterades av Joakim Hall.

Elva minuter som förstörde allt

Den första halvleken slutade 0–0. Enligt Fotbollskanalen tyckte Abdihakim Ali i TV4:s halvtidsintervju att AIK hade varit för dåligt på den sista tredjedelen. Han trodde samtidigt att ett tidigt mål efter paus kunde få det att lossna.

Målet kom tidigt, men från BP. Simon Strand satte 0–1 i den 48:e minuten. Ali svarade själv genom att kvittera sju minuter senare, framspelad av Johan Hove.

Där borde AIK ha kunnat samla sig. I stället kom kollapsen.

Mellan minut 59 och 70 gjorde BP fyra mål. Kamilcan Sever satte 1–2 från nära håll. Wilmer Odefalk sprang därefter igenom AIK:s försvar och gjorde 1–3 efter en utspark från målvakten Leo Cavallius. Vid 1–4 krockade Sebastian Hausner och Ali i ett misslyckat försök att rensa. Sedan förlorade Hausner duellen med Sever före Anton Kurochkins 1–5.

Det var inte ett enskilt misstag. Det var flera olika typer av haverier på mycket kort tid: stora ytor, förlorade dueller, bristande rensningar och oförmåga att hantera djupledsspel. TV4-experten Vicki Blommé kallade försvarsspelet undermåligt efter 1–3. Det är svårt att invända mot den bedömningen.

När samma lag släpper in fyra mål på elva minuter efter att precis ha kvitterat handlar det också om matchkontroll. AIK klarade inte av att bromsa utvecklingen. Inte ens för en stund.

Inhopparna vägrade acceptera förnedringen

Reaktionen från läktarna var tydlig. Fotbollskanalen beskriver hur supportrar lämnade sina platser medan Norra stå skanderade ”Vi vill se AIK”. Det var en fullt begriplig markering vid 1–5 på hemmaplan.

Det positiva, i den mån man kan använda det ordet efter en sådan förlust, var att inhopparna förändrade AIK:s anfallsspel.

Taha Ayari gjorde comeback efter skada och dundrade in 2–5 efter passning från en annan inhoppare, Lukas Bergquist. Sixten Gustafsson, som byttes in i den 75:e minuten, gjorde sedan både 3–5 och 4–5. Johan Hove fullbordade upphämtningen till 5–5 i den 98:e minuten.

Det säger något om bänkens bidrag. Ayari gav laget kraft direkt. Bergquist stod för en framspelning. Gustafsson gjorde två mål. Tre spelare som började utanför startelvan låg alltså bakom en stor del av den offensiva reaktionen.

Men en upphämtning är bara värd något om man tar vara på den. Mads Hansen gjorde 5–6 på matchens sista spark och gav BP klubbens första allsvenska seger mot AIK.

Moral är inte samma sak som kvalitet

Efteråt sade Gustafsson till TV4, återgivet av Fotbollskanalen, att ”alltihop är för dåligt”. Han försvarade samtidigt beslutet att fortsätta jaga tre poäng efter kvitteringen och betonade att AIK alltid ska gå för segern.

Den inställningen vill man ha i AIK. Laget ska inte nöja sig med att rädda ansiktet efter att ha legat under med fyra mål. Samtidigt går det inte utifrån matchreferatet att slå fast att jakten på ett segermål orsakade BP:s avgörande. Det vi säkert vet är att AIK först släppte in fem mål på 22 minuter och därefter ytterligare ett när poängen såg ut att vara räddad.

Upphämtningen visar moral. Den bevisar inte att prestationen var bra.

Det är snarare kontrasten som oroar. AIK kunde göra fyra raka mål när matchen nästan redan var förlorad, men kunde inte stoppa BP när gästerna fick momentum. José Riveiros lag måste hitta ett sätt att reagera tidigare – innan en motgång har blivit ett ras.

Fem raka utan seger

Förlusten lämnar AIK på nionde plats i tabellen, tre poäng före elvan BP. Dessutom är den segerlösa sviten nu uppe i fem allsvenska matcher.

Det är den större frågan efter den här märkliga kvällen. Fem gjorda mål på hemmaplan ska normalt ge poäng. Här gav det ingenting, eftersom defensiven gjorde uppgiften omöjlig.

Ljusglimten är Ayaris comeback och Gustafssons två mål från bänken. Det finns offensiva alternativ och det finns spelare som vägrar ge upp. Men nästa gång måste AIK börja reagera vid 1–2, inte vid 1–5.

Sammanfattning: AIK:s upphämtning visade stolthet och gav inhopparna välförtjänt beröm, men den kan inte tvätta bort elva katastrofala minuter. Fem raka matcher utan seger och sex insläppta mål hemma mot BP duger inte – nu måste reaktionen synas från start i nästa match.