AIK gör transparens till praktik – klausulen kan förändra svensk fotboll

AIK nöjer sig inte med att prata om transparens. Sedan i somras finns en ny sekretessklausul i klubbens standardavtal för både Dam och Herr. Den ger parterna rätt att offentliggöra avtalsvillkor efter att en affär blivit officiell.

Det bekräftar AIK Fotbolls ordförande Mikael Jomer för Fotbollskanalen. Därmed har klubben gjort frågan betydligt mer konkret än ännu en utredning, arbetsgrupp eller allmän viljeförklaring.

Det betyder inte att AIK redan har börjat publicera varje övergångssumma och varje ekonomiskt villkor. Däremot har klubben undanröjt ett möjligt avtalsmässigt hinder för framtida redovisning. Det är en viktig skillnad. Och det är precis där den verkliga tyngden i beskedet ligger.

Från medlemskrav till avtalstext

Enligt Fotbollskanalen har 18 av de 32 elitklubbarna på herrsidan fattat årsmötesbeslut om att arbeta för större öppenhet kring övergångar. Svensk Elitfotboll och Elitfotboll Dam har därefter tillsatt en arbetsgrupp som ska försöka ta fram en gemensam modell.

Klubbarna är dock inte överens om hur långt insynen ska sträcka sig. Vissa vill redovisa bland annat övergångssummor och agentarvoden för varje enskild transfer. Andra förespråkar att uppgifterna endast ska presenteras samlat, utan att beloppen kopplas till specifika affärer.

AIK:s hållning är tydlig. Jomer säger till Fotbollskanalen att klubbens ambition är en modell som ger bättre insyn i de ekonomiska villkoren för enskilda spelarövergångar. Han konstaterar också att en aggregerad modell inte erbjuder samma insyn.

Det är svårt att invända mot den analysen. En totalsumma kan visa hur stora klubbens samlade transferintäkter eller kostnader är, men inte hur en enskild affär har konstruerats. Den säger inte heller i sig vilka villkor som hör till vilken övergång. För medlemmar som vill kunna förstå och bedöma klubbens affärer är den skillnaden central.

AIK testar argumenten i verkligheten

Motståndet mot detaljerad öppenhet bygger enligt Fotbollskanalens uppgifter bland annat på ekonomisk oro. Resonemanget är att klubbar, spelare eller förmedlare kan bli mindre benägna att göra affärer om villkoren senare kan offentliggöras. I förlängningen befaras det kunna påverka transfersummorna negativt.

Det är en risk som måste tas på allvar. Spelarförsäljningar är, som Fotbollskanalen beskriver det, ett viktigt intäktsben för många svenska klubbar. Transparens får inte behandlas som en kostnadsfri princip utan möjliga följder.

Just därför är AIK:s agerande intressant. Klubben har inte bara argumenterat för sin linje utan prövat den mot marknaden. Under stora delar av sommarens transferfönster arbetade AIK med klausulen. Enligt Fotbollskanalens källor ledde önskemålet till ytterst begränsat motstånd eller få frågor från de klubbar, agenter och spelare som AIK gjorde affärer med.

Jomer ger en liknande, men något mer försiktig, bild. Han uppger att responsen hittills huvudsakligen har varit positiv eller neutral. Samtidigt understryker han att enskilda affärer kan påverkas negativt när villkor avviker från rådande marknadspraxis.

Det är en rimlig balans. Erfarenheterna från en del av ett transferfönster bevisar inte att alla framtida förhandlingar blir problemfria. Men de försvagar påståendet att öppenhetsvillkor automatiskt skulle skrämma bort motparter. AIK har åtminstone börjat samla praktisk erfarenhet där andra främst diskuterar tänkbara risker.

Klausulen är ett verktyg – inte slutmålet

Det finns också en detalj som förtjänar att lyftas. Klausulen ger enligt Jomer båda parter rätt att offentliggöra avtalsvillkoren när affären är officiell. Det handlar alltså inte bara om att AIK skaffar sig ett ensidigt informationsövertag. Konstruktionen bygger på en ömsesidig rätt till öppenhet.

Men en möjlighet att publicera är inte samma sak som en fast skyldighet att göra det. Den avgörande frågan blir därför hur en framtida gemensam modell utformas och vilka uppgifter klubbarna faktiskt förbinder sig att redovisa.

AIK vill enligt Jomer nå en lösning tillsammans med de övriga SEF-klubbarna och skapa en ny praxis. Det är klokt. En gemensam modell ger tydligare spelregler än om varje förening väljer egna nivåer, tidpunkter och definitioner. Samtidigt får kompromissen inte bli så urvattnad att transparensen bara existerar i rubriken.

Fotbollskanalen pekar dessutom på risken för nya och skarpare medlemsmotioner om slutprodukten uppfattas som otillräcklig. Det är inte särskilt överraskande. När 18 klubbar redan har årsmötesbeslut bakom kravet lär en modell med enbart hopklumpade siffror knappast avsluta diskussionen.

Här har AIK tagit en position som passar en medlemsstyrd förening: förbered avtalen, testa marknadens respons och driv frågan gemensamt. Nu återstår den svårare delen. Att förvandla möjligheten till verklig, begriplig insyn utan att hantera de ekonomiska riskerna lättvindigt.

Sammanfattning: AIK:s nya klausul löser inte hela transparensfrågan, men den flyttar debatten från teori till praktik. Klubben visar att större öppenhet går att förbereda avtalsmässigt och att det hittills mötts av främst positiv eller neutral respons. Nästa steg måste bli en gemensam modell som redovisar tillräckligt mycket för att insynen faktiskt ska betyda något.