Det skulle kunna ha blivit ett derby fullt av ursäkter. Elva spelare saknades i AIK:s trupp, och José Riveiro tvingades sätta samman säsongens yngsta startelva. Istället blev det en av höstens roligaste eftermiddagar för Gnaget. 3-1 i Söderstadion... eller snarare på bortaplan, enligt DN. Djurgården fick se sitt eget derby rasa redan i första halvlek.
Carlstrand gjorde skillnaden
Redan efter 39 minuter stod det 0-3 till AIK, och Kristian Lien konstaterade i TV4 Play att det var "pinsamt" sett från blårandigt håll. Linus Carlstrand stod för dubbla mål och avgjorde i praktiken derbyt innan halvtidste. Expressens analys beskrev hans insats som "hög, hög klass", och betygssättningen efter matchen lyfte honom som en spelare det alltid går att lita på. Det är svårt att inte hålla med – 21-åringen har nu levererat mål efter mål i avgörande lägen, och att han gör det just i ett Stockholmsderby säger något om vem han är som spelare.Det extra kittlande i sammanhanget: inför matchen pekade Djurgårdens tränare Jani Honkavaara själv ut Carlstrand som ett hot AIK skulle använda. Carlstrand själv beskrev innan avspark hur Stockholmsderbyn känns hårdare och mer laddade än mötena med Göteborgslagen. Båda fick rätt på sitt sätt – Honkavaara i sin varning, Carlstrand i sin analys av tempot. Skillnaden var bara att varningen inte hjälpte Djurgården ett dugg.
Akademin bar laget när eliten saknades
Det som gör segern extra värd att skriva hem om är sammanhanget. AIK saknade elva spelare till derbyt. Mads Thychosen, som startade mot Örgryte helgen innan, föll ifrån med skada. Ivan Mujanic var avstängd. Lägg därtill övriga frånvarande, och det är uppenbart att Riveiro fick gräva djupt i truppen – och i akademin.Inför matchen valde tränaren att avfärda saknadssnacket helt, med ett skämtsamt "jag saknar min dotter" när frågan kom upp om spelare som Yohanna och Celina. Effekten syntes på plan: flera tonåringar i startelvan, och en prestation som gjorde att Riveiro efteråt sa sig vara "väldigt stolt". Kapten Kristoffer Nordfeldt gick ett steg längre och konstaterade att "ordningen är återställd" – en käck känga mot Djurgården, men också en hyllning till klubbens egna produkter som fick bevisa sitt värde när det verkligen gällde. Det är den typen av dag som får en att minnas varför akademiarbetet är värt allt det slit det innebär.
Djurgårdens självkritik och domarilska
På andra sidan var tonen betydligt surare. Adam Ståhl, Djurgårdens kapten, ville inte skylla på underskattning utan gav i stället AIK:s unga spelare en komplimang de förtjänar – han kallade dem "fucking hungriga" och sa sig acceptera buropen från sin egen publik. Ärligt och rakt, och rimligt med tanke på insatsen.Honkavaara var minst lika självkritisk om själva fotbollen – "det var smärtsamt att se hur vi släpper in målen", sa han om första halvlekens kollaps. Samtidigt kunde han inte låta bli att klaga på domarinsatsen efteråt, och konstaterade att han är "van vid att inte ha domaren med oss i derbyn". Expressens analys var minst lika hård mot värdlaget och kallade delar av insatsen "oförlåtligt", med defensiven som särskilt utpekad bov.
För AIK spelar domarklagomålen mindre roll när siffrorna talar för sig själva. 3-1, tre mål redan i första halvlek, och en trupp som var långt ifrån fullständig. Det är den typen av resultat som byggs på annat än tur.
