Harabi-klausulen är nödvändig – men AIK måste kräva mer än tillit

AIK:s värvning av Aziz Harabi är inte en vanlig rekrytering. Det handlar inte bara om huruvida en vänsterback från Nordic United kan ta steget till Allsvenskan. Det handlar om vilket ansvar AIK tar när klubben erbjuder en andra chans – och vilka krav som följer med den.

Nu står det klart att AIK har försökt skydda sig avtalsmässigt. Rekryteringschefen Miika Takkula berättar för Fotbollskanalen att klubben har en ensidig möjlighet att bryta Harabis avtal om förtroendet missbrukas.

Det är ett nödvändigt besked. Men det löser inte hela frågan.

Klausulen visar att AIK ser risken

Harabi presenterades av AIK i slutet av augusti och ska ansluta från Nordic United nästa år. Redan vid presentationen berättade klubben att han tidigare dömts för brott. AIK:s linje var att människor som tagit ansvar, avtjänat sina straff och lämnat ett destruktivt liv bakom sig förtjänar en ny möjlighet.

Fotbollskanalens genomgång visar samtidigt varför formuleringen om ansvarstagande behöver granskas. Harabi dömdes för ett rån som begicks 2019, när han var 16 år. Han har även dömts för ringa narkotikabrott vid tre tillfällen och för våldsamt motstånd. Det senaste narkotikabrottet rörde en händelse i januari 2024.

Dessutom misskötte han under flera år påföljderna efter råndomen. Ungdomstjänsten undanröjdes 2022 efter att bara en mindre del hade genomförts. Även den efterföljande skyddstillsynen missköttes. Ett beslut om tre månaders fängelse revs senare upp av hovrätten, och ärendet slutade med en varning sedan tingsrätten konstaterat att Harabi hade börjat sköta skyddstillsynen.

Mot den bakgrunden är klausulen inte någon överdriven säkerhetsåtgärd. Den visar snarare att AIK själva inser att det finns en dokumenterad historik som gör att vanliga försäkringar inte räcker. Takkula säger också uttryckligen till Fotbollskanalen att AIK inte accepterar det Harabi har gjort.

Det är bra. En andra chans måste kunna förenas med tydliga gränser.

AIK har gjort ett arbete – men insynen är begränsad

Enligt Takkula har AIK gått igenom ärendena ett efter ett med Harabi. Klubben har sökt tillgänglig information, jämfört hans berättelse med handlingar och intervjuat personer med kunskap om fallen. Det är betydligt mer seriöst än att enbart luta sig mot spelarens egen version.

AIK uppger också att man känner sig trygg med att Harabi inte har någon koppling till det kriminella nätverk som förekommer i en annan polisutredning. Harabi var inledningsvis misstänkt för inblandning i det aktuella brottet, men den delen av förundersökningen lades ner. Han dömdes alltså inte i ärendet. Det måste hållas tydligt när saken diskuteras.

Samtidigt framgår det av Fotbollskanalens intervju att klubbens bedömning till sist bygger på förtroende. Takkula säger att Harabi har förklarat att han brutit banden till personer i kriminella miljöer och inlett en ny fas i livet. Klubben uppger att den inte har sett signaler om fortsatt umgänge.

Här finns artikelns viktigaste spänning. AIK säger sig ha fått svaren, men kan inte redovisa flera av dem eftersom Takkula inte vill tala för Harabi. Det är i grunden rimligt. Problemet är att Harabi samtidigt har avböjt Fotbollskanalens konkreta frågor om bland annat de misskötta påföljderna och kontakterna med dömda personer.

Resultatet blir att AIK ber omgivningen att lita på klubbens slutsats utan att hela underlaget kan prövas offentligt.

En andra chans är också ett löpande ansvar

Det går att försvara principen om en andra chans. Men då får den inte reduceras till en slogan i samband med en värvning. Den måste innebära uppföljning, tydliga villkor och beredskap att agera.

Klausulen är därför viktigast som markering av ansvar, inte som kommunikationslösning. Fotbollskanalens uppgifter säger inte exakt vilka händelser eller omständigheter som skulle utlösa den. Vi vet bara att AIK enligt Takkula har möjlighet att bryta avtalet och att Harabi har accepterat upplägget.

AIK har dessutom tankar på att Harabi framöver ska besöka skolor och berätta att det går att lämna en destruktiv miljö. Det kan bli värdefullt. Men först behöver berättelsen tåla frågor. Den som ska fungera som förebild behöver inte vara felfri, tvärtom. Däremot krävs öppenhet om de egna besluten och om vägen bort från dem.

Harabi har enligt Takkula öppnat för att svara när avtalet med Nordic United har löpt ut. När han blir AIK-spelare bör den möjligheten tas. Inte för att han ska dömas en gång till i offentligheten, utan för att AIK:s tal om ansvar och nystart ska få trovärdighet.

För oss som håller på klubben är ribban hög. AIK ska kunna ge människor en väg tillbaka. Men AIK måste samtidigt skydda föreningen, verksamheten och de unga som finns runt klubben. Där räcker inte bara goda intentioner.

Sammanfattning: AIK:s klausul är en rimlig och nödvändig säkerhet i avtalet med Aziz Harabi. Klubben verkar ha genomfört en omfattande kontroll, men så länge centrala frågor lämnas obesvarade återstår ett transparensproblem. En andra chans kan vara rätt – men den måste följas av ansvar, uppföljning och tydlighet.