En ny roll i ett nytt system
Johan Hove är en av de spelare som pratar mest konkret om hur AIK:s spel har förändrats under José Riveiro. Enligt Hove själv har laget blivit betydligt mer passningsorienterat, och han beskriver sin egen roll som mer central än tidigare. Det är en intressant utveckling att följa, för Hove har länge varit en spelare som gjort sitt jobb i skymundan – nu verkar han istället byggas in som en nyckelspelare i hur AIK vill styra matcherna.Att en mittfältare beskriver sig själv som "mer central" säger något om var Riveiro vill att spelet ska passera. I ett passningsorienterat lag är det sällan ytterbackarna eller anfallarna som är navet – det är oftast de spelare som kan ta emot boll under press, vända spelet och hitta nästa länk. Om Hove är den spelaren nu, är det ett tydligt tecken på att tränaren litar på hans fötter och hans läsning av spelet, inte bara hans arbetskapacitet.
Självkritik trots produktion
Det som sticker ut mest är ändå Hoves egen inställning till sin produktion. Fyra bidrag på fjorton starter är inte en dålig siffra för en mittfältare som primärt ska styra spelet snarare än avgöra matcher – men Hove själv är inte nöjd. Det säger något om ambitionsnivån internt i truppen just nu. En spelare som är självkritisk trots godkänd statistik är sällan en spelare som nöjer sig, och det brukar vara ett gott tecken över en säsong.Samtidigt är det värt att fråga sig vad självkritiken egentligen handlar om. Om Hove pekar ut avsluten som den svaga länken, snarare än passningsspelet eller det defensiva arbetet, tyder det på att han och staben ser en spelare som gör rätt saker i uppbyggnaden men som borde belönas oftare i sista tredjedelen. Det är en fin balansgång för en mittfältare: att vara central i spelet utan att bli passiv när målchansen dyker upp.
Vad betyder det för AIK framåt?
För AIK som lag är det här ingen liten detalj. Ett mer passningsorienterat spel under Riveiro kräver spelare som vågar ta ansvar med bollen i trängda lägen, och att en spelare som Hove känner sig bekväm i den rollen är positivt för lagbygget. Men det finns också en baksida att hålla ögonen på: ju mer centralt Hove blir i spelet, desto viktigare blir hans närvaro i truppen. Om han skulle bli skadad eller avstängd riskerar AIK att tappa en del av den struktur man byggt upp under säsongen.Det är också intressant att notera att förändringen beskrivs som ett lyft snarare än en justering. Ett lyft antyder att skillnaden märks tydligt i vardagen på planen – inte bara i enstaka matcher. Om det stämmer bör man kunna se det i hur AIK bygger upp anfall över tid, inte bara i enskilda resultat. Den typen av strukturell förändring tar ofta längre tid att sätta sig än en enskild veckas resultat, men om spelarna själva känner skillnaden är det ett gott tecken för fortsättningen.
Samtidigt ska man inte glömma bort att statistik som "fyra bidrag på fjorton starter" är precis den typen av siffror som avgör om ett lyft i spelstil också omsätts i poäng. Passningsspel som ser bra ut men inte mynnar ut i tillräckligt många mål är ett bekant problem för svenska lag som vill spela sig fria. Att Hove själv identifierar avsluten som en svaghet, snarare än att skylla på systemet, tyder på en mognad som AIK behöver från sina mittfältare om säsongen ska gå åt rätt håll.
